2013-11-16

VELODROMEN, FALUN


Vi är i dagsläget tio starka cyklister i seniorlaget - Alla förutom Peter Eriksson (vinnare av årets Swecup H30) och Alexander Lasson åkte upp till Falun för att cykla i Velodromen. Fem av oss hade aldrig cyklat i velodrom tidigare så vi var tvungna att gå grundkursen klockan 11:00. Johan B, Kaspar och Dan som är erfarna velodromcyklister åkte tidigare än oss och körde en tretimmars "morgonmix intervaller" med start 9:00.

Förväntansfulla startade vi resan mot Falun. Mycket cykelsnack och prat om velodromcykling och Kallurs rekord. Är det något vi kan slå idag eller är det omöjligt? Vi hade skilda åsikter om detta. Majoriteten trodde att hennes rekord inte går att slå utan velodromträning, dessutom är hon sprinter så detta passar henne. Vi är landsvägscyklister som ska vara bra på lite av varje och inte specialiserade på en gren. Håkan berättade om sin utbildning och det visade sig att han är doktor i data. Hans efternamn är Zeffer så hans namn är nu givet. ”Doktor Z”. Jonas är också datasnille så de hittade varandra direkt och började prata luftmotstånd, watt, vikt på skruvar, diameter på innerslangar mm. Christopher som är fotograf berättade om sitt jobb och hur viktigt det är med rätt ljus och vinklar. Även om hur hans grannar klagar då han tränar på kvällarna på sin trainer i sitt förråd.

När vi kom till Gävle stod det på GPS:en att vi skulle svänga men jag pratade i telefon så jag missade det och ingenjörerna där bak var mitt inne i hetsig diskussion om vikt vs. watt eller något liknande. Efter ett tag märkte vi det och var tvungna att vända. Det var inte det lättaste då det aldrig kom en avfart. Det verkar vara flera mil mellan avfarterna i Norrland. Till slut hittade vi en parkering där vi kunde vända. Vi kom fram i tid till teorikursen.

När vi öppnade dörren in till hallen luktade det en blandning av gummi och trä. Vi gick upp en trappa och kunde se ned i banan. Där cyklade ett gäng med Dan, Johan och Kaspar. Det såg lätt ut och verkade gå sakta, något Kaspar bestämt förnekade. Vi fick höra att minsann en av Stevenson-bröderna och några andra elitåkare varit med på passet. De hade även haft lite extra kul med sprinttävling en-mot-en.

Teorin gick snabbt och vi fick låna cyklar. Spända fick vi cykla runt några varv för att lära oss att bemästra cyklarna med fixedgear. Det gick bra men man fick respekt för banan när man såg lutningen. Hur ska en cykel kunna hålla sig kvar där tänkte jag. Jag kommer aldrig att klara det. En ung tjej tog med oss en i taget i rätt hastighet några varv för att prova att köra i velodromen. Första varven kändes livsfarliga. Spända axlar, tunnelseende och vad fort det går. Men alla klarade det. Sedan fick hela gruppen cykla ihop med olika övningar.

Efter kursen hade vi ett eget pass som vi delade med en SUB8-grupp från Swedbank (som verkade bestå mest av Hofvare). Efter en av övningarna skulle vi av banan. Några i Swedbank körde in i varandra så att de föll i en stor hög i en av kurvorna. En av dem började blöda ordentligt i handen och åkte till sjukhuset för att sy. Senare fick vi höra att hatten på däcksventilen hade hittats inne i såret.

Över natten bodde vi i några hyrda stugor för att kunna cykla igen på söndagen. Vi samlades i ena stugan på kvällen och planerade kommande säsong samt lärde känna varandra. Det vi kom fram till kan tyvärr inte delges här då vi inte vill avslöja allt för mycket för våra konkurrenter, men det verkar lovande. Vi har ett starkt lag och ska bli mer sammansvetsade.

På söndagen körde vi olika övningar på förmiddagen. Då Swedbank körde lite väl sakta i en av kurvorna fick vi också hålla igen. Jonas hann inte få stopp på cykeln och hamnade i backen, men några små skrubbsår.

Kallurs rekord är på 12,37 sekunder. Kaspar körde inofficiellt sista varvet i en matchsprint mot Dan på 12.91. Jonas körde flera varv på runt 14 sekunder i slutet av en lång intervall. Nästa gång vi åker dit ska vi prova att köra fort på riktigt! 

/Juha