2016-02-23

MARTINS COMEBACK, DEL 1, TUR MAN HAR KRASCHPOTTA!

Hösten 2015 bestämde jag mig för att ta ett steg till i min cykling. Jag ökade både träningsmängd och intensitet ett par snäpp och sökte mig till klubbens tävlingslag med inriktning mot seniorcupen, Hofvet Race Team. Kul!
Allt gick inte enligt plan dock...

KM 2015




Vinterns träning löpte på, kroppen svarade bra på ökad träningsdos. Vintern 2014-15 låg jag någonstans kring 7h i veckodos, denna hade jag nu ökat till 11-12h. Härligt!
Senvinterns höjdpunkt annalkades, två veckor på Gran Canaria med familjen. Cykeln skulle få följa med på varannandagscykling, fy tusan vilken pepp!!
Dream on boy!

Först skulle det bara jobbas och tränas en vecka. Lördagens pass var ett inomhuspass på Bosön med laget. Ovant att sitta i kortkort på racern efter hela hösten och vintern på cx och trainer. Kändes som att vi flög fram...
Flying
Åttor på schemat, bra mos i benen, lite stökigt i början med mycket testosteron som skulle eldas upp, men i takt med att varven rullade på infann sig ett lugn i hela gruppen. I sjätte intervallen gör jag dock ett riktigt nybörjarmisstag. Robert har nyss växlat och är på väg ner på utsidan av gruppen, jag tycker att han kommer för nära och väjer inåt/nedåt i den doserade löparbanan… 

Rickard har bara ett par intervaller tidigare sett att jag har tendens till detta och varnat mig för pedalislag.
Är huvudet dumt får kroppen lida; pedalen slår i golvet där banans dosering slutar, bakhjulet lyfter och jag får kast på cykeln. Kraschen är ett faktum, jag får käka löparbana till mellis.

Höger sida tar smällen, först tror jag att axeln är ur led, något som hänt ett antal gånger tidigare. Efter lite fingrande känner jag dock att det spretar ben under skinnet. Nyckelbenet!
Blod i munnen, yuck.

Mest av allt är jag arg, inser att semester på Gran Canaria nu inte är mer än en dröm. FAN!
Robert baxar in mig i bilen, mot akuten på Karolinska.
Väl där får jag åka gräddfil in till ett traumateam, bra att hosta blod ibland.

Det konstateras efter att ha undersökts och röntgats på alla möjliga vis att huvud/nacke/rygg är ok (yay!). Dock har nyckelben och sex revben frakturer dessutom har höger lunga har någon form av pyspunka (nay!).
Lite glad ändå...

Blir sen liggande på akuten till sen eftermiddag, hela tiden med beskedet att jag ”snart” ska flyttas. Börjar vid det här laget bli både törstig, hungrig och kissnödig. Var trots allt uppe vid 04:30 för frukost och färd till Bosön (skulle inte druckit det där kaffet i bilen)…
Tills slut får jag dock flyttas till en avdelning där man har ständig uppsikt över patienterna (lungan verkar inte göra doktorerna jätteglada) väl där får jag gå på muggen och en påse dropp. Fest!

Nu börjar klockan bli kväll och ordet trauma får en ny innebörd, mello på skogstv och bara dropp att dränka sorgerna med.
TRAUMA!
Senare på kvällen får jag beskedet att någon operation inte kommer ske förrän tidigast söndag fm, så riktig middag får intagas före fasta.
Telefonen valde kamerainställning ”gourmet”, hur kunde den veta att det var så gott liksom?!


Nu följer några dagar med syresättningsmätning, lungröntgen och olika besked om när operation av nyckelben kan ske. Problemet ligger i att jag inte kan intuberas pga oklart skick hos lungan, man vill inte riskera att blåsa ut mer luft mellan lunga och lungsäck. Mycket tröttsamt att upprepade gånger fasta och förberedas för att sedan få besked om att operation blir uppskjutet.

Snart kommer del 2… Håll andan!