2016-03-01

MARTINS COMEBACK, DEL 3, SÖMNSVÅRIGHET

Söndagen kommer. Jag brukar ha svårt att slappna av när jag väntar på leverans av nåt, det här är en helt ny dimension av väntan, helt olidligt!

Tyvärr rullar hela söndagen förbi utan att någon ringer. Måndag morgon får jag tag på en syster på operation, tydligen har de ”glömt” ringa in mig… Håpp, tur man fastat och tvättat med mördartvål just in case, snabbt in till sjukan för operation.

Väl där misslyckas narkossköterskan med att sätta infart FEM gånger, jag som har inlett en form av sprutskräck på gamla dagar, perfekt träning ju!
I övrigt flyter allt på bra (vad jag vet iaf, knoppade ganska djupt) och när jag vaknar är höger arm som en död lax bredvid mig i sängen. Plåster har de satt över höger nyckelben och över mina roadrash (bonus!).
Spikband, trallskruv och en extra tappad skruv som reserv.
Jag stannar över natten, dock utan att sova en blund då jag har en säl som rumskamrat. Hennes gutturala läten skulle kunna hålla vem som helst vaken. I min iver att somna iaf en liten stund, stoppar jag i mig mitt hittills enda morfinpiller, med följden att jag nu ligger vaken och med den lilla extra kryddan av att ha rejält ont i magen. Nattsköterskan är hjälpsam, vi skrattar åt (med?) sälen och hon häller i mig en mugg laxermedel. Tisdagen spenderas väldigt nära en toalett.
Onsdagen går åt till att vila, revbenen som alla sagt åt mig ska bli min död, har fortfarande inte riktigt vaknat till, får se om de kickar in som en liten surpris.
Torsdag hoppar jag upp på monarken igen, fjösdistans, hög puls, blött bandage. Usch. Benen vill mer än såhär. Snart så!

Swooosh