2016-04-03

TRÄNINGSLÄGER MALLIS 2016

Likt ungefär alla andra cyklister i Sverige styrde även vi i HRT kosan mot Mallorca för träningsläger.


Årets sjudagarsläger skulle ha fem deltagare från HRT; Martin Gille, Dan Lidman, Juha Tiesmäki, Robert Tjulin och Kaspar Fritz.
Efter lite skratt med (åt?) Juha vid hans ompackning av bagage till svart sopsäck så kom vi välbehållna fram till hotellet strax utanför Palma. Planet var proppfullt med cyklister, vilket gjorde att vissa andra fick vänta till morgondagen på att medhavd cykel skulle få plats på ett flygplan…
Snabbt ihopmeck av cyklar och ut på testtur före mörkrets inbrott. Rundan gick helt enligt plan lugnt och fint, NOT.


Dag två hade Dan Björklund planerat en platt distansrunda med två klosterkullar i början. Tyvärr litade övriga på mitt lokalsinne hela veckan, big mistake, så jag gick ut hårt och råkade peka med hela handen på moturs istället för medurs. Äh! Några kullar på slutet har ingen dött av.


Vartefter milen rullade på och solen började visa sig så blev Juha mer och mer trött, han klamrade sig fast på hjul och flåsade likt Tomas Tåg.


Strax före lunch tycker jag att jag hör något från Juhas bakhjul, iiiiiiiii (typ, ni fattar, det var ett ljud). Vid lunchstoppet konstaterar vi att bromsen legat på, haha, gå på rött i 3h, perfekt medicin mot Juhas förkylning.

Efter lunch avverkas två klosterkullar, nu efter tio och 14 mil istället för tre och sju mil (gnällspikar, ni vet vilka ni är).



Tredje dagen var rutten lite kortare distans fast med fyra fri-fart-stigningar.
Jag märkte ganska snart att jag har ganska svårt för typen av backar på Mallorca, jag får inget riktigt flyt när backarnas lutning varierar så mycket. Till och med nedförslut finns insprängt här och där.


Vi passerade en del helt magiska vägsnuttar, både i serpentinform och i plattmark.


Efter de tre första dagarna kände Juha att hans sjukdomstillstånd inte gick åt rätt håll och bestämde sig därför att ta en vilodag. Vi andra styrde kosan mot vinden och mot Formentor.
Vinden skulle visa sig vara ganska stark, och vissa av vägpartierna ute vid fyren blev väl håriga (bra förberedelse inför Östgötaslätten…)


Följande dag hände något historiskt! Vi lyckades hålla fikatempo en hel dag! Tolv mil i fjöstempo (nästan iaf).



Dag sex skulle vi besegra bland annat Sa Calobra, jag som den noob jag är, kände inte till denna stigning. Men tydligen har den en nästan mytisk ställning bland backar att cykla (uppför).


Väl framme vid backen i fråga, var vi ju inte direkt ensamma. Stillastående köer av cyklister, bilar och bussar gjorde själva rekordförsöken till en tråkig tillställning, men fint var det!



Sista dagen tog vi västra kustvägen i strålande sommarväder, supernajs! 



Totalt cyklade vi strax över 100mil och 14.000hm denna vecka, nästan helt utan regn och dåligt humör. I och med detta får jag nog anse att min återkomst från smällen tidigare i vår är ett faktum... Yay!
//Martin